20/2-09

Godmorgon ellr god förmiddag vilket nu som passar.
Jag skrev inget om igår, så det tänker jag göra nu, jag träffade Caroline igår, skulle få se deras nya soffa, den är jätte fin, det var kul att träffa er igen. Men allt var inte lyckat igår som vanligt.
Jag somnade lite efter lunch, coh då drömde jag om min lillebror, jag fick den känslan över att jag var bara tvungen att se honom. Jag gick och hämtade en filmkamera med en film på min lillasyster när hon var en bebis, och den filmen finns såklart Dan, när jag såg den, mina tårar fick inget stopp, fast även det var så jobbigt, så var det underbart att se honom. Efter att jag hade sett den filmen, så hörde jag min mamma gråta. Hörde henne säga att hon snart inte klarar mer.
Vad ska jag göra, vad ska jag göra för att hjälpa henne. Jag känner mig helt maktlös.
Det käns som om mamma inte kan komma från ruta ett, hur mycket hon än försöker så står hon kvar i samma ruta, jag kan mycket väl förstå henne, det är ju hon som har fått begrava sin son.
Hon var mamman till detta barn som lämnade oss, visst han var min och lillasysters bror, men det är ändå inte lika jobbigt för henne och mig som det är för mina föräldrar. Dem klara inte längre att se filmer med han på längre. Det slutade dem med för 8månader sedan om inte längre.
Jag hoppas jag kan hjälpa henne upp snart. Jag börjar komma upp, men det är ändå en lång bit kvar. Men jag kommer att nå den, det är jag säker på.
Nu måste jag kila, ni alla som läser detta, ni får ha det så bra, och ha en mycket trevlig helg.
/Stephanie