10/3-09

Idag är det egentligen ingen bra dag. Jag är skit ledsen idag, bara tänker på min älskade bror hela tiden, jag har även lyssnat på ainbusk med låten älska mig för den jag är, den hade vi på hans begravning. Jag saknade honom så mycket att jag var tvungen att lyssna på den, men inte blev det bättre, det trodde jag inte heller att det skulle bli. Men samtidigt som det gjorde så ont i hjärtat, så kändes det så bra också. När jag går in på mamma och pappas rum ibland, så vill jag minnas hur det var när han var där, men jag mins inte längre, det skrämmer mig. Det ända jag har kvar från honom är nårra bilder och en film på han och mig när vi var små, ja, en film till när min lillasyster var en liten bebis, så var han såklart med på dem filmen med. Men när jag ser honom på nån av de bilder eller filmer, så tänker jag bara, när såg jag honom sist, jo det var när han var död, vi alla skulle åka in och ta farväl till honom. När han levde var nog den 8 juni. Det var nog sista gången jag såg om levande, det var ingen vacker syn det inte. Att se en som betyder allt för en att må så dåligt, det var hemskt. Jga ska lägga in en spalt som mamma har skrivit, det var Dans sista timmar i livet.
Torsdag 12 juni 07:40
Dan är döende. Han började att bli sämre igår. Igår kämpade hans kropp emot vad hjärnan vill hela tiden. Hjärtat slog kraftigt. Läkaren kom in och sa till honom att släppa taget. Jag fick åka hem i går och ta hand om mamma, stora prinsessan och lilla prinsessan. Jag hade berättat för dom över telefon igår 11/6 att Dan var döende. Den enda som kunde lugna dom var jag. Så jag körde hem. Vi pratade, jag somnade med kläderna på i soffan och vaknade med ett ryck i dag 06:30, in i duschen, klädde mig och i väg till Pelle och Dan. Den enda tanken jag hade i huvudet var att jag inte ville missa hans farväl. Jag ville viska till honom att vi kommer att klara oss och att han skulle flyga iväg till platsen där han inte kommer att ha ont mer. Att hans älskade morfar väntade på honom och dom kommer att ha så roligt ihop. Som dom hade på jorden. Allt detta var väldigt viktigt för mig att få fram. Inte för att jag är religiös på nåt vis. Men det känns bra. Allt för att Dan inte ska vara orolig för oss.
Jag hann fram. 07:30 stod vi vid hans sida och klappade honom pussade honom och viskade till honom att det var ok att gå. Hans hjärta slog svagare än en liten fågel. Fyrtio minuter senare dog han, med Pelle och mig vid hans sida. Jag har aldrig känt en så stor smärta i hela mitt liv. Nu ska vi försöka att leva utan honom. Hur ska det gå till? Vi fattas honom.

OHANA BETYDER FAMILJ, FAMILJ BETYDER ATT INGEN LÄMNAS UTANFÖR.

Visst, Dan har varit död i 9 månader på torsdag, hade passat bättre då, men jag tycker att det passar mig bra nu.
Ha en trevlig dag alla läsare
/Stephanie