Jaha, ett års dagen kommer allt närmre och närmre, jag vill inte veta av den. Jag vågar inte möta den. Igår hade han varit död i 11 månader. Jag vet inte vad jag ska ta mig till varje dag. Innan jag går och lägger mig, börja jag tänka om jag kommer att må likadant som idag, eller jag kanske till och med är gladare. Idag har det varit lite lättare, men det är så svårt att acceptera att min älskade lillebror inte lever, eller att jag inte får se han mer. Bara tanken på det, och detta som jag sitter och skriver får mig till bli ledsen. Jag har en bit som saknas inom mig, den biten kommer aldrig tillbaka, hur gärna jag än vill få den hel igen, men jag kan och orkar inte. Snart vill jag inte göra något alls. Jag är så rädd att jag förstöra min skolgång också. Jag behöver den som bara den på samma gång. Tårarna bara bränna bakom ögon på mig när jag sitter där vid skolbänken, speciellt när vi ser filmer som lärarna tycker är bra. Nu har jag ockå sökt in till skolan till hösten, och får jag ser om jag kommer in. Det hoppas jag.
Nu är man lång ledig.
Ha en bra helg
/Stephanie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.