Idag är det sista september, och nu är det mindre än en månad kvar tills jag blir 20år. Helt otroligt. Vart har tiden tagit vägen?. Allt går så himla snabbt, hinner knappt med.
Igår var jag och pratade med kuratorn för andra gången, denna gången började vi gräver långt ner i mina minnen, och händelser, allt från att jag föddes fram till den jag är idag.
När man satt där och berättade, så tänkte jag att så många svackor jag har haft under livets gång. Allt kom när jag fick reda på om min lillebror, hur sjuk han var, hur det skulle sluta. Kom mycket väl ihåg att jag frågade min mamma om han skulle dö eller överleva av denna sjukdomen, när jag frågade det så såg jag hur min mammas ögon glänste, och när svaret kom, så visste jag inte vad jag skulle tro. När min mamma sa att han kommer och dö, så blev jag först arg, för min morfar hade precis dött. Så man hade redan mycket känslor i luften redan då.
Men jag måste säga det att jag är glad över att mina föräldrar berättade för mig så pass tidigt ändå, så man kunde börja vänja sig vid tanken. Men egentligen så vänjer man sig aldrig vid den tanken att något så hemskt ska hända ens syskon/föräldrar.
I mina tankar så existerade inte det att min bror skulle dö före mig, jag skulle vara först ju med att jag är äldst, men sen när dagen kom, så blev man helt ställd.
Men vem blir inte det egentlige, imorgon i skolan ska vi prata om sjukdomar, bland annat epilepsi och parkinson, stroke. De två första sjukdomarna känner man till, ialla fall ep, för den hade ju min bror, hur det var har jag sätt i över 3-4år, när det blev som värst då.
Nej, nu måste jag sluta, ska ner till stan nu och träffa evelina.
Ha det så bra.
/Stephanie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.