4/5-10

Jag vet inte längre hur jag ska vara, jag orkar inte änns tänka på det. Känns som om allt bara ligger under ens fötter liksom jag själv.
Jag känner bara att månaden närmar sig, och jag orkar inte änns tänka på det, men jag vet att jag inte kan komma undan det, och att den kommer allt närmare. Jag vill bara hoppa över den dagen, för den var och kommer att förbli den värsta i mitt liv. Mitt hjärta kommer aldrig att bli riktigt läkt, men det blir lättare när jag är redo.

Inte nog med det, igår skulle vår lärare i psykiatri gå igenom med oss vad vi hade för betyg, och min lärare kunde inte bestämma vad jag var värd, så jag fick göra en extra uppgift och så skulle hon gå efter den, vilket jag tycker är fel, för jag menar jag tycker att jag är värd ett VG. För jag har verkligen lagt ner tid och själ till i denna kursen känner jag.
Får se vad det blir, har lämnat in den nya.

Sedan är jag allmänt trött på allting, jag märker det med att nu när jag verkligen peppar peppar mig med att inte bli dålig sista veckan innan jag går över till distans, vad blev jag inte idag, jo, jag blev dålig, magont och illamående. Kände mig även matt och helt slut, och det slutade med att jag gick hem idag från skolan, men sen är det så att hur jag än mår i morgon, så ska jag med till studiebesöket vi ska till i morgon. Vi ska till fontänhuset i Malmö i morgon.
Ska bli roligt måste jag säga, sen på kvällen ska ja inte göra mycket, jo en sak kom jag på nu, jag ska ner till stan klockan sex och träffa Cilla, en gammal klasskompis till mig för många många år sedan. Vi ska fika, vilket jag tycker ska bli så roligt.

Nej nu ska jag gå.

Ha en bra dag.

/Stephanie