Kom på mig själv med att sitta och läsa mina vänners bloggar, så har jag inte skrivit något på länge. Det är bara det att jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig tom, men samtidigt full med tankar som jag inte riktigt kan få ner på papper. Jag får knappt ut något när jag pratar med kuratorn, okej förra gången var jag mest nervös för att jag skulle byta p-stav samma dag, som fortfarande gör ont.
Men nu om bara två dagar så fyller min lilla syster nio år, och det märks att hon är det ända syskonet, för jag köper presenter till henne som jag inte kan göra med Dan när han fyller år.
Jag har köpt fyra presenter till min syster, men skulle min bror ha levt idag, hade det normalt sätt bara blivit två presenter till var och en, för annars blir det för dyrt. Men nu kan jag köpa fyra till min syster, och det gör ont i hjärtat, jag vill bara gråta. Det värsta 'är att jag kan inte gråta, men nu när jag sitter och få ner dessa ord äntligen så rinner det någon tår ner längs kinderna. Det är inte många. Ibland vet jag inte vad jag ska göra, saknaden efter honom gör dagarna bara jobbigare, och så är man på skolan som han gick i och praktisera där. Trodde att det skulle gå bra, men denna veckan har bara känts skit tuff. Men visst det går över.
Men det är svårt att vara glad när man inerst inne inte är det, man tar på det falska leendet när man går någonstans och säger att allt är bra, men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Känner mig som och samtidigt full av smärta och saknad.
Jag måste börja skärpa mig, måste börja inse någon gång nu att bara för att jag gråter efter honom kommer han inte tillbaka för det. Att jag aldrig får se honom igen. Jag måste, jag måste.
/Stella
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.